Blogg

Åter ett motiv över Viskan

I samband med att industrialismen slog igenom under 1870-talet så var den gamla stadskärnan i princip fullt utbyggd. Det fanns med några få undantag, inte några stora tomter kvar at placera utrymmeskrävande industrianläggningar på. På samma sätt som när stora institutionsbyggnader skulle uppföras vid 1800-talets slut så fick industrin därför söka sig utanför stadens gränser för att hitta lämplig mark att bygga på. De få tomter som fanns att bebygga inom stadskärnan hade redan mycket tidigt utnyttjats för en hantverksmässig industri, ett exempel är Linds Färgeri i kvarteret Elektra vid nuvarande Brännerigården på Västerlånggatan.

Vissa industrigrenar som bryggerierna, byggde även de tidigt stora anläggningar och i Borås kunde till exempel Sandwalls Bryggeri, vars anläggning uppförts redan år 1848 i annan regi, etablera sig inom stadens befintliga gränser. Det fanns dock många fördelar med att etablera sin industrianläggning utanför staden. Industriägarna förde ungefär samma resonemang på 1880-talet som många gör än i dag. Tomtmarken var billigare att köpa och regleringarna vad gäller byggnadernas utformning och storlek var inte lika hårda och omfattande. Möjligheterna att få utrymme för ny- och tillbyggnader var också goda när företagen ville expandera med nya fabriksbyggnader samt enklare komplementbyggnader som exempelvis, smedjor och stall. I närheten av fabrikerna var det även nödvändigt med stora utrymmen för upplag av stenkol och ved. Tillgång till Viskans kalkrika vatten och närhet till järnvägen kom att bli ett avgörande för var industrilandskapet växte fram i Borås.

Närhet till vatten hade endast i undantagsfall något samband med energi och kraftkällor. Av de större textilindustrierna har sannolikt endast Druvefors Wäfveri som utnyttjat Viskan som kraftkälla När industrialismen slog igenom på bred front under 1890-talet hade vatten som kraftkälla redan spelat ut sin roll och ersattes med ångmaskiner. Viskans vatten var dock en  mycket viktig tillgång som precessvatten för textilindustrin och då i första hand för de många färgerierna. Men även många väverier placerades utmed Viskan då de ofta hade egna avdelningar inom anläggningen med möjligheter att färga sina produkter eller ge dem vissa egenskaper genom så kallad appretur vilket krävde mycket vatten. Vikten av närhet till järnvägen hade naturligtvis sin orsak i att järnvägen vid den här tiden blivit det överlägset bästa och snabbaste transportmedlet både när det gällde att transportera exempelvis råvaror och stenkol in till fabriksanläggningarna samtidigt var järnvägen nödvändig när de färdiga produkterna skulle distribueras ut från Borås.

Foto Glenn Murberg 20171013

Bjuder på en bild som jag fotograferade allra högst uppe i Carolitornet den 13 oktober.

 

I morgon kommer fortsättningen.